Att förstå att du inte förstår
Reflektioner av Karin Bruce, verksamhetsledare LärOlika, 16 mars 2018
För ett tag sedan träffade jag M för första gången. Vi fikade tillsammans med en gemensam vän i den stadsdel där han bor, men jag sällan besöker.
”Vad sysslar du med?” Den frågan från mig besvarade han kortfattat med att berätta om sina kontakter med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Ibland behövdes vännens hjälp med att översätta något ord. Vi kom inte särskilt långt i vår konversation och jag tror att jag gav intryck av att vara en byråkrat på villovägar.
Då ryckte vår vän in och tolkade på ett nytt sätt. Inte genom att översätta ord mellan svenska och det språk han kunde bäst utan genom att översätta tystnaden i det som M inte berättade.
Vi kom därmed in i ett samtal som tog sin utgångspunkt i M’s engagemang för att skapa bryggor mellan olika grupper i hans stadsdel. Ett samtal som handlade om både relationer och om samhället. Men också ett samtal som lämnade mig med en gnagande fundering.
Hur många gånger har det inte skett liknande samtal, men utan hjälp av en ”tolk”? Samtal som bara stannat vid de allra mest uppenbara frågorna? Hur många har liksom M svårt att förmedla sitt engagemang till en person som är bekväm i en helt annan samhällsgrupp men som inte kan mycket om hans sammanhang? Hur många har liksom jag suttit i ett samtal utan att ana hur mycket det är jag inte förstår? Och därför, hur ofta har det inte skett välmenande samtal som hållit sig till det enkla, det som båda känner till?
Jag vill därför uppmana alla som är vana vid att förstå – att utgå från att du inte alltid förstår. Med den utgångspunkten kan de viktiga frågorna komma fram, och ur det de värdefulla berättelserna. Samtal som kan leda till att vi alla förstår lite mer – eller bättre förstår att vi inte förstår.